Finns en sak jag kan lova. Dör du, dör jag.
Blind deprimerad och förälskad, det är jag det.
Man kan inte ersätta dig T. Det går inte.
Älskar dig T!

Jag har aldrig riktigt kunna tänkt att jag älskar dig. Men det gör jag.
Ikväll ska du få kärlek. Du fina älskade man som gjort att jag finns.
Jag älskar när du kramar mig. Jag älskar när du snarkar i min famn. Jag älskar din mat. Jag älskar din kropp.
Tack. Tack för att du fyller mig med lycka.
Älskar dig pappa!

Det började med att jag sov dåligt inatt.
Deprimerad som jag är hade jag ångest natten igenom. Jag grinade.
Så skulle jag då upp. Givetvis var det för jävligt.
Så kom problemet som tog luften ur mig. Jag låste mitt simkort.
Ja kära läsare, det fick mig må piss. När jag väl kunnat låsa upp simkortet så hamnade jag i ett svart hål.

Pappa älskar mig inte, i varje fall säger han aldrig det.
Jag funderar på att fråga om han ens vill ha mig. Vad jag än gjort har han aldrig sagt de tre orden. Idag tiggde han till sig en kram. Han frågade inte utan bara slöt mig i sin famn. Jag vet, man gör inte så mot sin pappa, men jag vill inte bli tvångskramad, så jag skrek: släpp.
Han släppte tvärt och sa: förlåt då.
Han vet inte hur jag mår. Han vet inte att jag har konstant ångest.
Jag är deprimerad.

Jag har haft hjärntumörer.
Den ena fick jag när jag var mellan ett och två år.
Den tog min syn. Den tros ha börjat redan när jag låg i livmodern, men de vet inte.
Jag blev blind genom att tumören flätade in sig i min synnerv. Till sist dog min syn. Tragiskt, men jag minns inget. Det bidrog till ångest och skräck hos mig när jag inte såg ett jävla skit. Jag behandlades varje vecka med cellgifter långt efter att cancern dött.
Den andra kom när jag fyllt 5 år.
Den minns jag allt av!
Jag spydde, hade smärtor från helvetet, som i magen, armar ben och huvud fortfarande existerar om man klämmer trycker och rör vissa punkter.
Nerverna minns. Behandlingen avslutades året jag fyllde åtta.
Jag spenderade halva mitt liv på sjukhus!

Natt som dag, mörkt som ljust, tänker jag lycklig och kär, att ditt namn mitt hjärta bär. Älskar dig så himla mycket, du är precis i mitt tycke.
Älskar dig så, säger det då och då.??????

T och jag ska förlova oss i sommar.
Visst är det härligt tycker båda.
Kärleken har bara börjat.
Älskar dig älskling.

Jag och T är så inne i vår relation att jag glömmer bloggem.
Såhär är det: jag och T är otroligt lyckliga.
Vi bråkar aldrig och kommer aldrig bråka I guess. Men jag vet ju inte.
Vi firade 5 veckorsjubeleum igår. Vi skrev så mycket på Messenger att min mobil strejkade.
Men sen skrev vi lite till.
T hälsar. Tjing.